Margot Ws avgångsvederlag

Jag trodde ärligt talat att det skulle bli mera storm när det avslöjades att Margot Wallström kan få 5 miljoner kronor i avgångsvederlag under tre år, men det verkar ha lagt sig rätt snabbt. Det kan möjligen bero på att människor är luttrade. Fem miljoner på tre år för en internationell toppolitiker låter inte så märkvärdigt jämfört med de mångdubbelt högre fallskärmar vi har sett i näringslivet, särskilt inte när det framgår att andra inkomster kommissionären får under tiden räknas av mot beloppet. Och skulle man väga in den nytta Margot Wallström har gjort med sitt pionjärarbete för nya kemikalielagar i hela Europa och för Kyotoprotokollet, så har hon gjort betydligt mer nytta för pengarna än de finansmatadorer som får det mångdubbla.
Men visst är det orimligt höga löne- och pensionsnivåer, inget snack om saken. Frågan är om de som faktiskt skulle kunna göra något åt det, nämligen regeringen, kommer att agera. Det är nämligen ministerrådet, dvs regeringarna, som beslutar om detta. Och om nu - som det ryktas – regeringen tänker låta Carl Bildt efterträda Margot Wallström lär de väl inte vilja urholka hans framtida förmåner.
Det går nämligen att ändra på den här sortens ersättningssystem, det vet vi i Europaparlamentet. Från och med nästa mandatperiod har vi tagit bort de orimliga reseersättningar som bygger på schablonbelopp som är mycket högre än de reella resekostnaderna, och som många stoppar i egen ficka. Vi svenska socialdemokrater avsätter överskotten till en fond som vi använder för att bjuda in grupper av människor som annars inte skulle ha råd att åka på studieresa till EU. Vi fick också slåss för – och lyckades - se till att de länder som så vill får beskatta parlamentarikernas arvoden med vanlig nationell skatt, inte bara med låg EU-skatt. Så blir det också i Sverige.