måndag 8 juni 2009

Partiets storstadskris bekräftas!

Har just gjort en liten ananlys av de socialdemokratiska valresultatet länsvis. Det är intressant!

Går framåt mer än + 1 %: Jämtland + 11,0, Västerbotten + 10,1, Norrbotten + 9,4, Västernorrland + 7,6, Gävleborg + 4,8, Jönköping + 2,3, Dalarna + 1,9, Västmanland + 1,1

Står och stampar +- 1 %: V Götaland + 1,0, Värmland + 1,0, Halland + 0,5, Kalmar + 0,5, Blekinge + 0,1, Örebro – 0,4, Östergötland – 0,8, Gotland – 0,9

Går bakåt – 1 % och mer: Uppsala – 1,0, Kronoberg – 1,4, Sörmland – 2,0, Stockholms län – 3,1, Skåne – 3,6

Några försiktiga slutsatser:
1. Det går väldigt bra i norra Sverige. Det tycks bero på att där var Junilistan och Vänsterpartiet extra starka förra gången, och när de nu rasar gynnar det främst oss. Här är också miljöpartiet, piratpartiet och Sverigedemokraterna i regel svagare än i Sverige i övrigt.

2. Partiets kris i Skåne och Stockholms län tar sig allt värre uttryck. I Skåne är vi för första gången inte längre största parti. I Stockholms län är vi bara tredje största parti, och i Stockholms stad bara fjärde största parti – efter både (m), (fp) och (mp)! I Malmö rasar vi med 5,6 %! I Uppsala kommun är vi fortfarande störst, men med bara 18,1 % - och bara några tiondelar före (m) och (fp). Den här gången tappar vi även i Göteborg, fast marginellt. Partiets storstadskris är uppenbar!

söndag 7 juni 2009

Rösta mot främlingsfientligheten


Bifogade meddelande skrivet på baksidan av en valsedel från SverigeDemokraterna satt igår under vindrutetorkaren på min bil efter avslutad dörrknackning i invandrartäta området Vilbergen. Det visar att de stämningar som nu har fått framgångar i Nederländerna finns här också. Ett starkt argument för att gå och rösta är att hålla dessa krafter utanför, och visa att vi ställer upp på ALLAS LIKA VÄRDE som en grund för det europeiska samarbetet.

lördag 6 juni 2009

SSU-arna jublade åt Ingvar Carlsson




Sista torgmötet i Linköping blev en riktig höjdare: Solen tittade fram, bra med folk på Stora Torget och så fick jag framträda tillsammans med Ingvar Carlsson, den svenska politiker som mer än någon annan bidrog till att ta oss in i EU (t v tillsammans med de ytterst aktiva Linköpings-SSU-arna och t h med s-riksdagsledamoten Anne Ludvigsson). Ingvar betonade mest av allt EUs roll för fred, demokrati och samförstånd. De sex som startade EU stängde aldrig dörrarna utan välkomnade det då fattiga Irland, Spanien, Portugal och Grekland som nyligen varit diktaturer och låg långt efter Västeuropa ekonomiskt. Och så slutligen de 10 f d kommunistdiktaturerna i Öst- och Centraleuropa.
Nu måste EUs roll på den globala arenan utvecklas, vi kan göra gemensam sak med ett USA som idag står för något helt annat än under Bush-åren, ja kanske t o m med Kina, där vi kanske kan se några förta tecken till omtänkande, när de börjar ge sig in i globala miljöförhandlingar mm.
SSU-arna jublade åt veteranen!

Östgötaturné med Mona
















Igår drog turnén vidare med Mona Sahlin, nu till Norrköping och Linköping. Monas engagemang i turnén känns väldigt äkta och viktigt. Det hon säger fångar EUs roll väl – hon betonar unionens historiska betydelse, visar på vilken tung roll vi tillsammans kan spela för ekonomi, klimat och miljö, och så citerar hon Anna Lindh om EUs betydelse för fred och mänskliga rättigheter idag, inte minst i Mellanöstern.

I Östergötland fick turnén lite särskild betydelse eftersom vi avtäckte vår ”spikaktion”. Medlemmarna har slagit i en spik för varje arbetslös östgöte – över 17 000 – i en karta över Östergötland. Det ger verkligen en bild av hur många det är.
Tack till Sven-Åke Molund (m) för de fina bilderna!

fredag 5 juni 2009

Aftonbladet förvränger!

Medierna, särskilt kvällspressen, älskar att gotta sig i Europaparlamentarikernas ersättningar. För den som läser slarvigt ger publiceringen an bild av
· att ”lön och förmåner” innebär att parlamentarikerna ”tjänar” över 4 milj kr pr år, och
· att vissa – t ex vi socialdemokrater – hemlighåller uppgifter.

Detta är inte korrekt.

För det första – när man kommer till 4 miljoner inkluderar man kostnader som parlamentarikern överhuvudtaget inte kan påverka, och som bara kan användas för kanslikostnader (löner för personal mm) mm. Detta är pengar som ICKE kan ”stoppas i egen ficka”. Det är som om man när man redovisar vad ett kommunalråd ”tjänar” skulle inkludera kommunalrådskansliet och kommunalrådets resor.

För det andra – vi har redovisat allt detta för Aftonbladet (se nedan). Det enda vi inte redovisade var hur många dagar vi har tagit ut traktamente och reseersättning, vilket en alert journalist hade kunnat ta reda på själv, eftersom ledamöternas närvaro finns redovisad offentligt. Så när AB påstår att vi skulle hålla något hemligt handlar det snarare om att de själva inte har orkat ta reda på uppgifterna.
Nedan framgår vad vi tre parlamentariker som kandiderar igen har redovisat till Aftonbladet, plus en redogörelse för hur systemet blir i framtiden. Det framgår nämligen väldigt sällan att vi faktiskt har tagit bort de sämsta delarna av systemet – reseersättningssystemet och de frivilliga pensionerna.
/Göran Färm

SÅ HÄR ÄR DET IDAG
Från parlamentet utgår en sekretariatsersättning med 16 914 euro per månad och ledamot. Sekretariatsersättningen förvaltas kollektivt av den socialdemokratiska delegationen, ledamöterna ser överhuvudtaget aldrig pengarna. Ersättningen går per definition helt och hållet till att bekosta löner, skatter, sociala avgifter och kontorskostnader för kansliet i Bryssel. Inga överskott.
Vi får ett traktamente (298 euro per dag) för varje dag vi är närvarande i Bryssel eller Strasbourg. Traktamentet ska bekosta hyra/hotell, mat och andra levnadsomkostnader.
Reseersättningen utgår med ett schablonbelopp per resa, beroende på avståndet mellan hemorten och Bryssel. Överskottet använder vi för resor i Sverige, för att slippa ta ut reseersättning av organisationer vi besöker etc. Det som sedan blir kvar betalar vi in till en gemensam fond. Fonden ska användas: ... för att sprida kunskap om Europeiska unionens arbete. Detta med tonvikt på vårt arbete i Europaparlamentet och betydelsen av det för medborgarna. (citat från fondens regler.) Fonden står under översyn av partiet revisor. Under 2008 betalade vi tillbaka 62 424 euro, ca 650 000 kr.
Utöver detta får ledamöterna en kostnadsersättning på 4 202 euro per månad, som ska användas till ledamöterna kostnader för t ex data- och telefonkostnader, kostnader för kontorsmateriel m m. Av den avsätter vi 17 000kr/månad till att avlöna våra regionombudsmän i Sverige. Därutöver betalar vi en klumpsumma för att hyra lokaler, kontorskostnader hemma för dessa ombudsmän (lokaler som även kan användas av oss ledamöter) om 200 000 kr/ledamot och år.
Ingen av oss svenska s-ledamöter är med i den frivilliga pensionsfonden.
Eftersom reseersättningssystemet möjliggör för den som så vill till att stoppa stora reseöverskott i egen ficka, särskilt om man reser på billiga biljetter, har vi medverkat till att avskaffa detta system.
Lönen är, som bekant, samma som för svenska riksdagsledamöter, dvs f n 54 500 kr/mån.

SÅ HÄR BLIR DET
Vi har fått en het hemmadebatt om EU-parlamentarikernas löner. Höjning med 38 %, är det rimligt? Nej – men det finns en förklaring!
De hittillsvarande ersättningssystem har haft många brister, och har varit orättvist. Nu rättar parlamentet till detta genom en ny ledamotsstadga. Vi socialdemokrater har krävt ett nytt ersättningssystem av flera skäl:
- det skapar lika lön för alla EU-parlamentariker. Idag har man samma lön som det egna landets riksdagsledamöter, vilket innebär att de lägst betalda (bulgarerna) tjänar 919 Euro pr månad, och de bäst betalda 12 gånger mer.
- det var en del av ett kompromisspaket där vi också avskaffade det generösa frivilliga pensionssystemet och de schablonmässiga reseersättningar, som har inneburit att vissa parlamentariker har kunnat stoppa stora pengar i egen ficka. Vi socialdemokrater har valt att fondera pengarna och använda dem som stöd för t ex organisationer med små resurser att besöka EU
- det var ett villkor att Sverige skulle få lägga nationell skatt på lönen, inte bara EU-skatt. Det fick vi igenom
- lönenivån valdes så att ungefär lika många parlamentariker skulle få gå ner i lön som de som fick höjd lön. Vi fick ner nivån jämfört med ursprungsförslaget (från 50 % av en EU-domares lön till 38 %) och vi krävde en ännu lägre nivå, men fick inte stöd för det. Den extremt höga nivån nu har uppstått p g a kronkursens fall, och kan lika snabbt vända åt andra hållet. När vi tog beslutet motsvarade lönen drygt 60 000 kr, inte över 80 000.
Vi har dessutom infört nya regler för parlamentarikernas assistenter. De medel som används för att parlamentarikerna ska kunna anställa medarbetare läggs nu helt i parlamentets händer, inte i enskilda ledamöters. Dessa förändringar samlat gör att det nya systemet blir både ärligare, öppnare och billigare för skattebetalarna. F ö har de svenska socialdemokraterna alltid redovisat varje krona inför både partiets förtroendevalda och professionella revisorer.
Den nya ledamotsstadgan gäller alla, återvalda och nyinvalda. Däremot finns en möjlighet för återvalda ledamöter att vara kvar i det gamla systemet under en övergångsperiod. Det kommer dock ingen svensk socialdemokrat att välja, därför att det dels skulle innebära att svenska ledamöter får olika löner, dels skulle det öka bördan för svenska skattebetalare, som i så fall själva får stå för de svenska lönerna.

onsdag 3 juni 2009

Starkt EU bra för FN







Dagens framträdande med de två fd utrikesministrarna Lena Hjelm-Wallén och Jan Eliasson blev blåsigt i Västerås och soligt i Sala. I Västerås kryddades tillställningen av firande utklädda studenter - själv hamnade jag land en massa boxare! (se bild).
Viktigast kändes det att

* Jan, som f d bitr generalsekreterare i FN, var så oerhört tydlig på att en starkare och mer gemensam utrikespolitik i EU inte på något sätt står i motsats till ett starkt FN. Tvärtom, dessa båda krafter behövs parallellt för att stärka varandra - och FN har ingen chans att på egen hand spela den roll som EU kan göra, och att
* Lena, med ett så oerhört starkt förtroende i rörelsen, så tydligt rekommenderade väljarna att sätta sitt kryss för undertecknad!

Man tackar!

måndag 1 juni 2009

Nyckelskramla mot rasism


Jag talade i samband med fackliga aktiviteter på Torget i Nyköping i lördags (tack till både LO, IF Metall, Byggnads och Kommunal för suverän uppställning!). Jag deltog också i det omtalade nyckelskramlandet mot rasism. Faktum är att nästan alla partier som har valstugor på torget brukar delta, utom – av någon anledning - Moderaterna. Nyckelskramlarna i Nyköping fick i våras t o m 25 000 kronor i stipendium av Artister mot nazister, därför att ”Nyköpingsborna har med sina nycklar visat att man kan bekämpa nazism och rasism med enkla medel”, som motiveringen löd.

Överhuvudtaget är aktiviteten på Torget i Nyköping imponerande. Alla partier har valstugor intill varandra. Det drar folk och ger upphov till en hel del intressanta samtal.

söndag 24 maj 2009

Valturné i Londonbuss


De senaste dagarna har jag tillbringat på Östergötlands småorter – på två halvdagar med IF Metall i en röd Londonbuss klarade vi av Vadstena, Ödeshög, Boxholm, Motala och Mjölby. Välarrangerade torgmöten och utdelning av rosor, med mycket lokalt fackföreningsfolk och sossar – en helt annan uppställning än för fem år sedan.
Londonbussen blev det 3e uppmärksammade fordonet jag har kampanjat i, efter Örebro-kandidaten Lars-Erik Sotings rosa amerikanare och den ”strajpade” miljö-Golf som föddes ur en biltvätt (se YouTubefilmen på http://www.youtube.com/watch?v=3NGxUamOfKQ ). Vill Ni hyra bussen (billigt!) ringer Ni Lasses turistservice i Vadstena 0705-329504.

Många kritiska frågor – särskilt om politikerförmåner och om EU har fått för mycket makt, men också mycket beröm för att vi tar matchen om kollektivavtal och arbetslöshet.
Vid Valdemarsviksutställningen i dag tog vi upp utställningsbesökarnas frågor i en lokalradiointervju. De spände över hela fältet – från djurskydd vid religiös slakt till vad en reformerad jordbrukspolitik kan betyda för jordbrukslänet Östergötland. Att lokala (c)-kandidaten Lena Ek nu på kort tid dels har proklamerat ”Vårdval Europa” i ett system där makten över viktiga delar av sjukvården flyttas till marknaden och Bryssel, dels har proklamerat att företagens fria rörlighet är viktigare än kollektivavtalen väckte mycket kritik. Hon har därmed missat massor av lokala röster, den saken är klar!

torsdag 21 maj 2009

Tryck på förtidsröstningen!


Jag var med både i Norrköping och Linköping när förtidsröstningen startade igår. Och det var rejält tryck på båda ställena. I Linköping (se bilden) hade Grafiker-pensionärernas eldsjäl Rolf Hultqvist samlat ihop massor av kompisar, så jag tror det blev 40 pers som gick och förtidsröstade tillsammans i Johannelund. Undrar om inte detta Europaval kan bli ett rejält genombrott för förtidsröstning. I bl a Linköping har man satsat hårt på bl a mobil förtidsröstning på stora arbetsplatser mm. Och i Göteborg har valnämnden fått ett klart uppdrag att höja valdeltagandet i områden där röstandet traditionellt är lågt. BRA!

tisdag 19 maj 2009

Behovet av integritetsöversyn bekräftas!

Bekräftelsen på att vår oro för oklar och överlappande lagsstiftning är befogad kom snabbt när man på text-TV idag kunde läsa följande:

"Ipredlagen kommer att bli verkningslös när regeringen genomför datalagringslagen till nyår, påpekar internetoperatören Bahnhofs vd Jon Karlung. Ipredlagen ger rättighetsinnehavare möjlighet att begära ut namn bakom IP-adresser och stämma dem i civilmål. Datalagringslagen, som är ett EU-direktiv, kommer att innebära att all data- och telefontrafik lagras. Eftersom uppgifterna bara kan lämnas ut vid misstanke om allvarliga brott innebär det i praktiken att de inte kan lämnas ut enligt Ipred-lagen."
Precis detta pekar vi på i vår nya rapport - det finns olika integritetskrav i olika lagstiftning, och därför är det nu nödvändigt att skaffa ett helhetsgrepp!

Se över integritetslagarna!


Vi svenska s-ledamöter i Europaparlamentet har blivit allt mer oroade för den samlade effekten för integritet och rättssäkerhet av den mängd lagstiftning som i snabb takt har införts. Ibland har den initierats av EU, men också ofta ytterligare skärpts i svensk lag. Det handlar om telekompaketet, men även om FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet, upphovsrättsreglerna, de pågående ACTA-förhandlingarna med mera.


Det har ofta funnits försvarbara skäl för varje lagförslag isolerat. Men idag finns en risk att lagstiftningen sammantaget har gått för långt, och blivit ett hot mot integriteten. Därför föreslår vi i en rapport som jag har presenterat idag i Stockholm att det behövs en rejäl genomlysning av den samlade effekten för brottsbekämpning, rättssäkerhet och integritet av den lagstiftning som finns både på svensk nivå och i EU.


För oss är det också viktigt att vi kan fortsätta bekämpa brottslighet som bedrivs på nätet, t ex barnpornografi, terrorism, knarkhandel och handel med förfalskade läkemedel.


Därför kräver vi att det nu snabbt genomförs en rejäl genomgång av lagstiftningen inom dessa områden, både nationellt och i EU. Och redan nu har vi några konkreta förslag:


* Inrätta en integritetsombudsman i både Sverige och EU för att stärka integritetsskyddet.
* Den svenska regeringen bör inför EU-ordförandeskapet initiera en snabb förlikningsförhandling om Telekompaketet, begränsa den till frågor om nätneutralitet och integritetsskydd, och sätta hårt tryck på exempelvis Frankrike att acceptera en ”generalklausul” som garanterar att ingen kan stängas av från Internet utan en rättssäker process i förväg. Annars är det risk för att vi inte får en gemensam telekommarknad i EU, och det behöver vi.
* Upphovsrättslagstiftningen måste anpassas till den värld vi lever i idag och inför framtiden. Därför menar vi att det är nödvändigt att tillsätta upphovsrättskommissioner både i Sverige och på EU-nivå.

onsdag 13 maj 2009

Mer vilseledande retorik än vanligt!

Moderaterna Gunnar Hökmarks och Sven-Otto Littorins artikel i SvD idag om den svenska modellen är ännu ett bevis på den alltmer vådliga skillnaden mellan retorik och politik i m:s politik. Denna gång är retoriken så vilseledande att det gränsar till rena ljuget.

1. Hur kan de idag påstå att deras ekonomiska politik är ansvarstagande när nu praktiskt taget ALLA - inte bara (s), utan t ex även Svenskt Näringsliv, Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet mm kritiserar regeringen för att INTE ta ansvar för arbetslöshets- och krisbekämpning. Men trycket på aktiva insatser mot krisen klingar ohört hos regeringen - och arbetslösheten fortsätter stiga rekordartat. Ansvarstagande?
2. Hur kan de påstå att de vill skydda den svenska modellen mot EU-inblandning när det är DE som vill att Lavaldomen i EG-domstolen ska få genomslag i Sverige, tvinga oss att ta bort Lex Britannia och under hot om böter tvinga de fackliga organisationerna att ändra på den modell som gällt i Sverige i årtionden!

Sanslöst!

tisdag 12 maj 2009

Ansvarslösa sossar?

När nu en rad banker, Svenskt Näringsliv, Konjunkturinstitutet och regeringens eget Finanspolitiska råd alla anser att regeringen gör för lite mot krisen - kommer då Reinfeldt & Borg kunna fortsätta hävda att sådan kritik bara kommer från "ansvarslösa sossar"???

söndag 10 maj 2009

Valet till EU-parlamentet vändpunkt för (s)?

Det är uppenbart att den borgerliga alliansen, och särskilt moderaterna, satsar hårt på att göra EU-valet till en bekräftelse på Reinfeldts opinionsövertag – och därmed lägga grunden till en valseger 2010. Socialdemokratins svaga insats i EU-valen, särskilt 2004, har gjort den ambitionen trovärdig.
Men de senaste opinionsmätningarna tyder på att valet till Europaparlamentet snarare kan bli ett allvarligt streck i räkningen för alliansen. I veckan har vi sett tre opinionsmätningar som alla tyder på att socialdemokratin blir största parti och får en rejäl valframgång, och att bara (m) av de borgerliga går framåt. Kd, och kanske även centern, balanserar på gränsen till att helt bli utan mandat. Särskilt glädjande är det att Sverige-Demokraterna verkar möta motstånd.
Opinionsmätningar ska alltid tas med en nypa salt, och opinionsmätningar om EU-val med en stor skopa salt. Men en slutsats kan nog dras: I dagsläget verkar det minst lika troligt att valet till Europaparlamentet kan bli en positiv vändpunkt för socialdemokratin, som att valet skulle stärka den borgerliga alliansen.
Och bara det faktum att vi nu anar den möjligheten har redan bidragit till att stärka det socialdemokratiska valarbetet. Mungiporna vände uppåt redan efter ett jättebra 1 maj-firande. Och i fredags såg de valarbetare jag mötte riktigt glada ut – och då blir socialdemokratin farlig!

onsdag 6 maj 2009

Ett steg framåt för Lissabonfördraget

Just när vi i Europaparlamentet hade vunnit slaget om Telekompaketet kom också den glada nyheten att den EU-skeptiska högern i Tjeckien förlorade voteringen om Lissabonfördraget i den tjeckiska senaten. Och de förlorade stort - 54 mot 20 och 5 avstod.

Det borde bli en draghjälp för dem på Irland som ifrågasätter den reaktionäre miljardären Ganleys - och hans Libertas-partis - pengastinna nej-kampanj. Att Libertas i Sverige företräds av en f d Ny Demokrati-riksdagsman visar väl lite vad det handlar om.

Nu måste regeringen upp till bevis om telekompakete

EUs telekompaket är i grunden bra - det stärker konkurrensen och konsumenternas rättigheter, och vore bra för den europeiska ekonomiskt tillväxten. Men särskilt på en punkt var det för svagt - när det gäller integritet och rättssäkerhet. Därför var det en stor seger att vi fick majoritet för det ändringsförslag som innebär att det krävs domstolsbeslut på förhand innan man kan stängas av från Internet.

Därmed föll dock kompromissen mellan rådet och parlamentet, som måste tas eller förkastas i sin helhet. Telekompaketet kommer nu att gå till förlikningsförhandling, en process som förhoppningsvis inte skall ta för lång tid. Både parlamentet och rådet har vetorätt i den förhandlingen, och båda måste acceptera paketets utformning för att det skall antas.

Förlikningen kan komma att hanteras av svenska ordförandeskapet, och därmed blir det väldigt viktigt att vi nu sätter tryck på den svenska regeringen att ge upp motståndet mot detta skärpta integritetsskydd om man vill komma någon vart i förlikningen.

Det är synd att liberalerna vände så sent och att de inte gav sitt stöd till en rad andra förbättringar som ytterligare hade kunnat stärka förslaget. Men trots det är det klart att nu kan inte den borgerliga regeringen gömma sig längre. Nu är det upp till bevis i förlikningen.

tisdag 5 maj 2009

Dags för helhetsgrepp på IT-integriteten!

Vi sossar i EU-parlamentet arbetar nu hårt på att forma ett bra Telekompaket som skärper konkurrensen och stärker konsumenternas rättigheter. Det röstas imorgon onsdag.

Samtidigt måste vi bevara Internets karaktär av demokratisk infrastruktur, och stärka skyddet för nätanvändarna. Därför stödjer vi kompromissen mellan parlamentet och rådet, utom där det finns förslag som skärper just kraven på nätneutralitet och integritetsskydd. Vi röstar t ex för de förslag som motsvarar de ursprungliga ändringsförslagen 138 och 166.

Det innebär att eventuella restriktioner från medlemsstaterna vad gäller användarnas ställning på Internet inte får åsidosätta grundläggande medborgerliga rättigheter, och bara får ske enligt en rättssäker procedur.

Problemet är att vi nu börjar få så många regler på olika områden - om säkerhet och terroristskydd, upphovsrätt, piratkopiering, varumärkesintrång, fildelning, brottslighet på nätet mm - som berör grundläggande rättssäkerhets- och integritetsfrågor att det är nödvändigt att ta ett samlat grepp, både i Sverige och i EU.

Ett exempel är det urspungliga Ipred-direktivet i EU, som jag stödde. Det tog då sikte på piratkopiering av mediciner, märkeskläder och CD-skivor, men styr nu frågan om upphovsrätt och fildelning.

Vi har haft en uppslitande debatt om FRAs övervakning och Ipred, där den borgerliga majoriteten har genomdrivit en mer långtgående lagstiftning än andra EU-länder, med större konsekvenser för integriteten. Internationellt pågår nu förhandlingarna om ACTA-avtalet mot piratkopiering, där vi är starkt kritiska mot bristen på demokratisk insyn. Kommunikationsminister Åsa Torstensson (C) agerar nu aktivt emot de förslag om integritetsskydd som vi kämpar för i Telekompaketet.

Detta håller inte längre. Nu måste vi analysera den samlade effekten av alla regler, både i Sverige och EU. Därför föreslår vi nu en bred genomlysning, bl a tillsättande av en Integritetsombudsman i Sverige och en granskning av hur det svenska regelverket förhåller sig till EUs. Vi vill också att Sverige tar initiativ till en bred översyn av EUs regler och en samlad Integritetsombudsman i EU.

måndag 4 maj 2009

Sveriges mest korkade krönikör?

Jag har slutat köpa kvällstidningar, eftersom jag inte är intresserad av dokusåpor. Jag sörjer lite när jag tänk er på att denna kvällspress en gång i världen präglades av upplysnings- och folkbildningsideal. Aftonbladets utmärkta ledarsida läser jag på nätet.
En vän har dock uppmärksammat mig på krönikören Johan Hakelius, och tillsänt mig länkar till två av hans krönikor och bifogat den retoriska frågan: ”Sveriges mest korkade krönikör?”
Den första krönikan lanserade parollen: ”Att rösta är ju, ärligt talat, inte så mycket en fråga om att påverka, som en fråga om att godkänna överheten. Ju fler som röstar, oavsett vad de röstar på, desto säkrare kan överheten vara.” Jag får inte glömma att berätta för mina bekanta i Vitryssland och Zimbabwe om den idén.
Hakelius syftar på EU-parlamentsvalet och lanserar tesen att svenskarna inte röstar – och inte bör rösta - i det valet, därför att de vill att makten ska ligga kvar i den svenska riksdagen. Problemet med den tesen är dels att svenskarna helt solklart har blivit alltmer positivt inställda till EU enligt alla tillgängliga undersökningar, och dels att EU redan har – och kommer att ha lagstiftningsmakt på tunga områden. Den som inte röstar avstår därmed från att påverka vem som bestämmer över ekonomi, bank- och finanslagstiftning, klimat- och energifrågor, miljöpolitik, konsumentpolitik mm.
Att detta inte bara var ett olycksfall i arbetet utan Hakelius normala nivå förstod jag när samme krönikör nyligen lanserade den nästan än mer begåvade idén att det faktum att svenskar ibland kräver att människor ska friges ur fängelset nog bara beror på politisk korrekthet, eller ”finhet”, som Hakelius skriver, och exemplifierar med journalisten Dawit Isaak, som buntas ihop med bl a Annika Östberg. Vi borde också, menar Hakelius, kräva att människor spärras in!
Nu är det inga mördare eller diktatorer han är ute efter, utan nedskräpande ungdomar. Hakelius idé är att nedskräparna borde buras in i Somalia, och bytas mot den fängslade journalisten Dawit Isaak!
När man läser sådant här, dessutom skrivet helt utan humor och finess, inser jag att det för vissa skribenter på den apolitiska högerkanten är så viktigt att vara politiskt inkorrekta, att den politiska inkorrektheten i själva verket har blivit högsta mode. Kanske t o m P.K.

onsdag 29 april 2009

Klokt att förstöra IP-adresser?

Just nu är det ett oerhört tryck i IT-integritetsfrågorna. I Europaparlamentet har vi nu mejlbombningsrekord med anledning av det kommande beslutet om det s k Telekompaketet.
Jag är tveklöst för ett starkt integritetsskydd och har just skrivit på ändringsförslag 166, som handlar om att se till att eventuella restriktioner från medlemsstaterna vad gäller användarnas ställning på Internet inte får åsidosätta grundläggande medborgerliga rättigheter.
Men samtidigt måste vi behålla sans och balans. När moderatriksdagsmannen Karl Sigfrid föreslår att alla telekomföretag helt enkelt ska förstöra alla förteckningar över IP-nummer riskerar vi att kasta ut barnet med badvattnet. IP-adresserna har bidragit till att lösa massor av grova brott, och Sigfrids förslag skulle allvarligt försvåra kampen mot grov brottslighet – både barnpornografi, knarkhandel, hatbrott och terrorism.
Vore det in te smartare att fokusera på ett regelverk som möjliggör en rättssäker hantering av IP-numren istället för att förstöra dem?

söndag 26 april 2009

Raggarbilstur i Örebro




Lördagen innebar dörrknackning i strategiska området Brickebacken i Örebro. Mest uppmärksamhet väckte fordonet, lokala EU-kandidaten Lars-Erik Sotings rosa Chrysler från -67. Ingen miljöbil, precis – men jag accepterade transporten, eftersom denna bil mera är hobby än transportmedel (går max 200 mil/år, försäkrade Soting, som annars oftast cyklar). Och till och från Örebro tog jag mig självklart med tåg!
Mycket positiva reaktioner, inte minst från invandrare, vars barn eller de själva drabbas av den dramatiskt stigande arbetslösheten. Där var det många som lovade gå och rösta (s) den 7 juni!
Vi hade också en rad trevliga samtal i naturreservatet Oset vid Hjälmaren. De flesta var mycket positivt intresserade, men någon fräste också irriterat över vårt sosse-bord: -Detta är ett naturreservat, här ska vi inte hålla på med politik! Vederbörande insåg uppenbarligen inte att naturreservatet kom till som ett politiskt, socialdemokratiskt initiativ, och att det nu är ett av EUs Natura 2000-områden!

tisdag 21 april 2009

Viktig seger för rättssäkerheten på Internet

Vi vann en principiellt oerhört viktig seger när Europaparlamentets industriutskott i kvällens omröstning om EUs Telekompaket med massiv majoritet röstade för att behålla det omtalade ändringsförslag 138 om rättssäkerheten för Internetanvändare. Det innebär att "inga begränsningar i slutanvändarnas grundläggande rättigheter och friheter får ske utan beslut från rättsvårdande myndigheter".

Nu är det dags för den borgerliga regeringen att ge upp sitt motstånd mot detta, annars är hela Telekompaketet i fara. Inte minst nu i den ekonomiska krisen behöver vi snabbt fullborda den gemensamma europeiska Telekommarknaden.

Min franska socialdemokratiska kollega Catherine Trautmann är huvudansvarig för ärendet. Hon har varit väldigt tydlig och bra, trots att den franska regeringen trycker på stenhårt för att få parlamentet att släppa sitt krav. De vill ha betydligt generösare möjligheter att t ex stänga av fildelare från nätet.

Internet är en nödvändig mötesplats för diskussioner, en enorm marknad, en kontaktmöjlighet till myndigheter och ett sätt att helt enkelt betala sina räkningar. Att bli avstängd från nätet kan därmed få vådliga konsekvenser och ska därför bara kunna ske i gediget rättssäkra former. Internet har haft en fantastisk utveckling och vi får också akta oss för att införa regler som kan begränsa den fortsatta utvecklingen.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att nätet också kan användas för allvarliga brott. Samhället måste effektivt kunna beivra kriminalitet som terrorism, spridande av barnpornografi, hets mot folkgrupp eller upphovsrättsintrång som sker storskaligt och kommersiellt. Men - nätet måste behandlas som andra kommunikationsmedel. Begår du brott är det principiellt upp till rättsväsendet att agera, menar socialdemokraterna i Europaparlamentet.

Jag tror att problemet är att den samlade effekten av arbetet mot piratkopiering i det s k ACTA-avtalet, den omdiskuterade övervakningen inom ramen för FRA-lagen och EUs datalagringsdirektiv, den nya IPRED-lagstiftningen, effekterna av Pirate Bay-domen mm skapar osäkerhet och oro för rättssäkerhet och integritet i breda grupper. Därför behöver vi det principiella skydd som vi nu har röstat för. Men vi skulle nog också - både nationellt och i EU, behöva ta ett mera samlat grepp om hela denna problematik, som nu poppar upp på massor av olika ställen.

söndag 19 april 2009

Kattbekymmer


Vid sidan av valkampanjandet inträffar ju även en del privata bekymmer - just nu mest ang 18-åriga bondkatten Lisa. Hon verkar, enligt förträfflige veterinären Göran Lundmark, ha fått en mini-stroke, en s k TIA. Den gör att hon ibland har svårt att gå, vacklar och vinglar. Men nu verkar hon ha repat sig rätt hyfsat.


Lisa kan beskådas även i Öst-Nytts TV-inslag om undertecknad. Det spelades in när hon var helt frisk och smyger som en stolt tiger genom gräset i trädgården i Skarphagen. Inslaget innehåller även ett reportage om undertecknad och mitt valkampanjande, bl a ett ovanligt kul och välbesökt möte i lilla Ringarum.



Ohederliga (v)-attacker!

Eva-Britt Svensson (v)-kollega i Europaparlamentet tror att min ilska på henne i debatten på www.europabloggen.se beror på att hon har trampat på mina ömma tår. Men nej det handlar inte om ömma tår – det handlar om att jag ogillar den ohederliga debatteknik hon använder om bl a Lissabonfördraget, och mot ett parti som hennes parti vill bilda regering med!!! Svenssons ”guilt-by-association”-argumentation som går ut på att måla ut socialdemokrater och moderater som samma andas barn bara för att vi båda är för fördraget är ungefär lika begåvad som om jag skulle bunta ihop vänsterpartiet med Sverige-Demokraterna för att det numera bara är de två av de svenska partierna som vill gå ur EU!
Socialdemokratin är – liksom praktiskt taget hela Europas arbetarrörelse - för Lissabonfördraget av goda sakskäl: Det stärker löntagarnas rättigheter, det möjliggör fortsatt utvidgning, det stärker EUs befogenheter på viktiga områden som kampen mot klimatförändringarna och den gränsöverskridande brottsligheten, och det t o m stärker de nationella parlamentens roll i EU.
Det andra jag ogillar är att Svensson falskeligen – återigen om ett parti som (v) vill bilda regering ihop med - påstår att vi ”förordar en ordning där företagens rätt att sälja varor på den inre marknaden överordnas hänsyn till miljö, arbetsrätt, konsumentskydd och folkhälsa”. Detta är ju helt enkelt inte sant – läs vår valplattform! Och vi kan lätt lista de tuffa strider vi har tagit i EU för att omvandla tjänstedirektivet så att det skyddar viktiga välfärdssektorer och fackliga rättigheter, vi har tagit matchen om kollektivavtal (där Svensson tycker som moderat-Littorin om utstationeringsdirektivet mot Europas samlade fackföreningsrörelse), en ambitiös klimatpolitik, konsumenträttigheter, kemikalier, livsmedelstillsatser, arbetstider, alkoholskatter, införselregler och mycket annat.
Så - frågan är närmast varför (v) nu verkar ladda upp för en valkampanj som går ut på att attackera socialdemokratin och den europeiska fackföreningsrörelsen istället för att göra gemensam sak med oss mot de högerkrafter som slåss mot miljökrav och fackliga rättigheter, och är allt mjukare mot främlingsfientligheten? Är det bara valtaktiken, fajten om de allt färre EU-motståndarrösterna med Junilistan och Sverige-Demokraterna, som styr vänsterpartiets agerande?

lördag 18 april 2009

EU-möte med Northern Soul


Det är inte varje dag man får chansen att uppträda ihop med ett bra live music-band. Men vid föreningen Åsiktens EU-arrangemang på Arbetets Museum lördag eftermiddag blev det verklighet. Den syrianske s-politikern David Ergül och jag talade och för underhållningen stod det förnämliga Northern Soul-bandet Northern Upbeat. På köpet fick jag lära mig att denna förnämliga musikstil uppstod i England på 70-talet som ett slags europeiserad up-tempoversion av 60-talets amerikanska Tamla Motown sound. När bandet avrundade med Billy Braggs gamla vänsterklassiker ”Socialism of the heart” var det riktigt drag!

måndag 13 april 2009

Junilistan förvränger

I DN redovisas Junilistans (JL) rapport om hur svenska ledamöter röstar i Europaparlamentet. Vi sossar hävdar ju att EU-valet handlar om höger-vänstermotsättningar, medan JL visar att vi och (m) oftast röstar lika. Hur hänger det ihop?
Rapporten är dock ännu ett exempel på hur JL förvränger sanningen om arbetet i EU. Deras rent kvantitativa undersökning av hur ledamöterna röstat i plenum, ger en helt sned bild av arbetet. JL gör ingen skillnad på de massor av omröstningar som rör rena teknikaliteter t ex kring inre marknadsregler, och de som rör viktiga principiella frågor som tjänstedirektivet, kemikaliepolitiken, klimatpaketet, alkohol- och livsmedelspolitiken, arbetstider eller kollektivavtal.
JL förtiger också att parlamentsbesluten i regel formas INNAN voteringen i plenum, nämligen i utskotten. Det är oftast där striderna sker. Vi sossar är en tung kraft i parlamentet, men vi är i minoritet, och måste därför kompromissa för att kunna påverka. Till skillnad från JL lyckas vi ofta påverka, ibland genom uppgörelser med hela eller delar av m/kd:s ofta splittrade EPP-grupp, ibland genom att vi lyckas spräcka borgerligheten och forma center-vänstermajoriteter. Vi väljer helt enkelt att försöka nå konstruktiva kompromisser framför att bara rösta nej. Alternativet vore att låta borgerligheten helt sätta agendan och marknaden härja fritt.
Vi socialdemokrater, när vi förhandlar med de andra, har den styrka som storleken på vår partigrupp ger oss. Valet den 7 juni avgör därför hur maktförhållandena kommer att se ut de närmaste fem åren. Fler socialdemokrater ger mer vänsterinriktade beslut.
Junilistans företrädare har i fem år valt att sitta på läktaren och vifta med nej-plakat. Vi har valt att vara aktiva i utskott och debatter, påverka beslut och kompromissa.

tisdag 7 april 2009

Sverige-Demokraternas sanna natur

Det blir alltmer uppenbart att Sverige-demokraternas försök att putsa upp fasaden, och få bort stämpeln som rasistiskt, högerextremistiskt parti, är just bara fasadputsning. På djupet sitter värderingarna kvar. Radions Kaliber-avslöjanden har glädjande nog fått bred spridning.

Den här utmärkta artikeln från Sydsvenskan har inte fått samma spridning, men är klart läsvärd. Den visar lika tydligt som radioreportagen Sverige-Demokraternas sanna natur.
http://sydsvenskan.se/malmo/article423696/Lamnade-SD-efter-besok-pa-Rosengard.html

söndag 5 april 2009

Våren är här


Trots den eländiga krisen, bonusdebatter och ännu eländigare opinionsmätningar kanske man kan få glädja sig lite åt att våren har kommit!

Tillbringade hela lediga lördagen i trädgården. Först mötte jag ett rådjur i trädgården (det är sånt mina kontinentaleuropeiska kolleger knappt tror när man berättar). Och sen upptäckte jag att blåsipporna hade slagit ut. 16 grader varmt, fast det bara är någon vecka sedan det var full vinter! Och så till sist årets första drink i trädgården med hustrun! Inte illa!

Bonusdebatten går för långt!

Jag har all förståelse för kritiken mot LO-ledningen om AMF-bonusarna, liksom tidigare mot Anders Borg & Co för deras hyckleri om de statliga bonusarna (kritisera i media för att få poäng, samtidigt som man själv ökar möjligheterna till bonusar). Jag har själv kritiserat dem i många sammanhang.
Däremot tycker jag INTE att bonusdebatten är viktigare än ALLT annat! Medierna och bloggarna älskar lätta grejer som bonusar, men orkar inte fördjupa sig i svårare frågor. Anders Borg får beröm för att han är tuff mot bankernas bonusar, men ingen granskar på allvar hans förödande passiva jobb- och krispolitik, bland de mest passiva i västvärlden.
Och man skäller på att AMF-spararnas pengar går till bonusar och t o m uppmanar folk att flytta sina pengar, trots att det i dagens DN framgår att AMF ligger i topp av pensionsbolagen i rådgivarnas ranking. Att Wanja har suttit i styrelsen för det bästa bolaget – räknas det inte alls?
Just nu gynnar ytligheten främst den borgerliga regeringen.

tisdag 31 mars 2009

Moderater ihop med f d nyfascister, eller?

Nationella alliansen, Alleanza Nazionale, är ett italienskt politiskt högerparti som bildades genom en sammanslagning av det nyfascistiska partiet MSI och ett antal andra små extremhögerpartier.
Nu har detta parti i sin tur fusionerats med premiärminister Silvio Berlusconis konservativa parti Forza Italia (Heja Italien) till det nya partiet Frihetens folk, Popolo della Libertà (PDL). Genom denna sammanslagning stärks givetvis den extrema högerns inflytande, bl a i Europaparlamentet.
Berlusconis Forza Italia är medlem i EPP, dvs samma grupp som svenska moderater och kristdemokrater. Det är illa nog att de i åratal har accepterat att sitta i samma partigrupp som Berlusconi, miljardären som inte har dragit sig för att utnyttja sin position som premiärminister till att stärka sitt mediemonopol och slå direkt mot de rättsliga organ som har försökt åtala honom för den ena skumraskaffären grövre än den andra.
Nationella alliansen har hittills tillhört den högerinriktade EU-skeptikergruppen UEN, bl a tillsammans med Dansk Folkeparti. Kommer nu svenska moderater och kristdemokrater att acceptera att få in även de italienska f d nyfascisterna i sin grupp? Eller vågar de ta en strid för att hålla rent mot extremhögern?

torsdag 26 mars 2009

Vem är läkarfientlig?

Moderaterna Hökmark och Fjelner har gått ut i div svensk press och anlagat socialdemokratin för att vara "läkarfientlig" när vi vill ha gemensamma europeiska minimiregler för arbets- och vilotider, och att jourtid som tillbringas på arbetsplatsen ska räknas som arbetstid. Mot bakgrund av bif notis på text-TV kanske de ska vara lite försiktiga i sin kritik mot oss. Så här står det:

"Patienter riskeras pga läkares övertid
Mer än 800 läkare hade i fjol mer övertid än de 200 timmar arbetstidslagen (atl) medger, visar en granskning gjord av Dagens Nyheter. Rekordet innehas av en barnläkare i Lund som nådde upp till 840 timmars övertid.
-De långa arbetspassen innebär en risk för patienterna, säger Johan Carlson, chef för Socialstyrelsens tillsynsenhet.
Enligt Socialstyrelsen är det inte ovanligt att läkare arbetar mer än 24 timmar i sträck, vilket strider mot EU:s arbetsdirektiv. Det kan nu bli aktuellt att granska övertiderna."

Bilindustrin får NOLL stöd!

Den svenska regeringens passiva krispolitik blir alltmer bisarr. Medan hela övriga Europa gör stora instaser för att nu hitta vägar att rädda bilföretagen, utan att förfalla till protektionism, gör den svenska regeringen INGENTING. Vid SNS-seminariet i Stockholm igår om EEAGs (European Economic Advisory Group) Economic Outlook 2009 framkom det att av regeringens omskrutna bilindustrilån har ännu icke en krona betalats ut, trots både bilföretagens och underleverantörernas kris. Villkoren är helt enkelt av den karaktären (hög ränta, sex månaders återbetalning) att de är så missgynnsamma för företagen att ingen kan använda dem. Är det inte dags för Volvo, SAAB och deras underleverantörer att börja protestera!

Regeringens passiva krispolitik blir överhuvudtaget alltmer skandalös. Brysselska tankesmedjan Bruegel har t ex presenterat ett material, som visar att Sverige ligger i botten när det gäller krispaketens storlek, trots att arbetslösheten i Sverige ökar mer än i EU i genomsnitt. Nu måste kritiken trappas upp! Läs Bruegelrapporten på
http://www.bruegel.org/Public/PublicationPage.php?ID=1174#14541

tisdag 17 mars 2009

Vad hände med smalare, men vassare?

När EU för några år sedan antog tjänstedirektivet fick socialdemokratin och facket slåss hårt för att få bort vården ur förslaget. Det var viktigt.

Nu har frågan dykt upp igen. EU-kommissionen har lagt ett förslag om fri rörlighet för patienter som de marknadsliberala partierna vill göra till fri EU-etableringsrätt för vårdföretag. Vi socialdemokrater vill att utgångspunkten ska vara patientens rättigheter, och att försvara nationell finansiering och välfärdspolitik.

Huvudstriden har kommit att stå om kravet på förhandsbesked, dvs att en person, som vill få planerad vård i ett annat EU-land först ska ansöka på hemmaplan om att få kostnaden ersatt.

Den svenska moderatledda regeringen har hittills sagt nej till detta. EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiöld (m), siktar direkt in sig på att detta ska handla om fri etableringsrätt för vårdföretag. Vi socialdemokrater menar att förhandsbesked är en garanti för patienten att veta att man slipper betala själv, och för landstingen att inte behöva finansiera sådant som inte ingår i de svenska prioriteringarna.

Nu hörs även centerns Lena Ek tala entusiastiskt om ”Vårdval Europa”! Vad hände med parollen ”smalare men vassare”? Detta lär vara en av de största utvidgningarna av EUs befogenheter vi har sett hittills.

måndag 16 mars 2009

Ren högerpolitik

- Det är inte aktuellt att höja taket i a-kassan, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som avvisar de fackliga kraven på att höja kassans tak.

Det som en gång var tänkt som en politik för att få ut fler på arbetsmarknaden, fungerar nu - precis som jobbavdraget - mer och mer som ren högerpolitik. De som bäst skulle behöva ett ekonomiskt tillskott förnekas det, medan de bättre ställda med arbete och högre inkomster fortsätter att gynnas.

Och än värre blir det när arbetslösheten i Sverige nu stiger snabbt. Vid TCOs jobbdagar för någon vecka sedean visade utredare från det europeiska fackliga institutet ETUI att ökningstakten för arbetslösheten i Sverige ligger klart över EU-genomsnittet. Det är snart bara i Spanien och Baltikum som arbetslösheten ökar mer.

Mot den bakgrunden kan man inte låta bli att grubbla över hur svenska folkets förtroende för statsministern kan ÖKA!!!

söndag 8 mars 2009

Stödet för Mona Sahlin

Socialdemokratin står fortfarande stark i opinionen, men stödet för Mona Sahlin som ledare och statsminister kommer långt efter Reinfeldt.

Frågan är varför. Tidskriften Fokus menar att orsaken är att socialdemokratins ”vänsterfalang” hugger Mona i ryggen.

Själv tror jag att det handlar mer om att förtroende för ledare fortfarande i hög grad förknippas med manliga attribut. Inte minst äldre sossar är så vana vid Gunnar Sträng-, och Göran Persson-figurer att vi har svårt att vänja oss vid ett öppnare, mer kollektivt och lyssnande ledarskap. Sådan kritik drabbade även Ingvar Carlsson. Men tittar man på vad Carlsson åstadkom med detta öppna ledarskap saknar det motstycke: skattereform, pensionsreform, författningsreform, svensk ansökan om medlemskap i EU, en svår, men överraskande snabb väg ur 90-talskrisen, en ny syn på offentliga monopol, en väldig sanering av statsfinanserna mm.

Reinfeldt & Borg & Schlingmann har svårt med verklighetens kriser, och satsar därför främst på att dölja regeringens inre problem, t ex genom en våldsamt överskattad uppgörelse om kärnkraften.

Här har Mona Sahlin gått mera gediget till väga. En bred process, både inom socialdemokratin och med vänstern och miljöpartiet, pågår för att finna morgondagens lösningar. Samtidigt pågår en generationsväxling när de sista ur Palme/Carlsson-generationen lämnar ledarskapet och nya, mer okända tar över.

Medan dessa förändringar pågår lönar de sig inte i opinionsmätningarna. Men när det visar sig hur katastrofalt illa regeringen sköter krisen, medan oppositionen utvecklar nya vägar kan det vända snabbt.

Såvida det inte är så att kvinnor, och särskilt Mona Sahlin, fortfarande mäts med andra måttstockar än män.

onsdag 4 mars 2009

Anders Borg svettas - rättvist!

Jag känner en liten aning skadeglädje när finansminister Anders Borg svettas i TV efter Uppdrag Gransknings bonusavslöjanden. Det handlar inte så mycket om att jag rent allmänt gläds åt att moderata ministrar grillas i TV som att jag tycker att de har sluppit oförtjänt lätt undan kritik under dessa katastrofala krismånader.
Faktum är ju att det finns mycket tyngre skäl för kritik än bonusskandalen, nämligen för regeringens ohyggligt passiva krispolitik som håller på att kasta ut tusentals i arbetslöshet i onödan. När Anders Borg talar vitt och brett om hur mycket regeringen gör och hänvisar till den underbalanserade statsbudgeten, och samtidigt hänvisar till samma budgetunderskott som skäl för att inte göra mer, försöker han slå blå dunster i ögonen på väljarna. Detta borde media kasta sig över lika vällustigt som bonusskandalen.
Fakta är ju nämligen:
1. Att Borg själv har orsakat underskottet genom enorma skattesänkningar.
2. Att dessa skattesänkningar enligt olika internationella ekonomer är det mest ineffektiva vapnet mot kris och lågkonjunktur.
3. Att regeringens krispaket på 8,5 miljarder + några andra extra insatser motsvarar ca 0,4 % av BNP, vilket är mindre än en tredjedel av vad EU rekommenderar att man bör satsa, ca en fjärdedel av vad Tyskland satsar, mindre än en femtedel av vad Norge satsar och inte ens en tiondel av vad USA satsar.
När granskar Kalla Fakta och uppdrag granskning regeringens bluff om krispolitiken?

söndag 1 mars 2009

Estniska kvinnor revolterar


Socialdemokratin i Baltikum har haft svårt att etablera sig som en tung politisk kraft. I Estland har det dock skett intressanta förändringar: Min förre MEP-kollega Toomas Hendrik Ilves blev så personligen populär att han blev vald till Estlands president. Socialdemokraterna ingår i regeringskoalitionen, och nu börjar Estlands s-kvinnor ta för sig rejält. 3 av 6 ester i Europaparlamentet är sossar och två av de tre är kvinnor.
Jag deltog i förra veckan på ett seminarium i Tallinn, där Estlands s-kvinnor tillsammans med de nordiska kvinnoförbunden och nordiska LO/S-samorganisationen SAMAK arrangerade ett seminarium om jämställdhet, bl a inför EU-valet.

De estniska s-kvinnorna protesterade ganska häftigt mot det egna partiets beslut att inte fullt ut ha varvade listor till EU-valet, och de var tufft kritiska mot politiken från den regeringskoalition där det egna partiet deltar i en rätt liberal skattesänkarpolitik mot krisen. Inte minst efterlyser de mycket hårdare tag mot den brottslighet, främst våld och trafficking, som riktar sig mot kvinnor.
Och så samlade vi namn till European Women’s Lobbys kampanj ”fifty-fifty” med målet jämställd representation på ledande EU-uppdrag! Ge Ditt stöd på http://www.womenlobby.org/!

På bilden syns undertecknad tillsammans med estniska EU-parlamentarikern Marianne Mikko och svenska MEP-kollegan Inger Segelström.

fredag 20 februari 2009

Köar för löntagarnas rättigheter


S-ledamöter i Europaparlamentet köar för att skriva under deklarationen om löntagarnas rättigheter. Fr v bl a Mary Honeyball, Storbritannien, vice talmannen Miguel Martinez, Spanien, initiativtagaren Stephen Hughes, Storbritannien, belgaren Alain Hutchinson, de svenska ledamöterna Göran Färm, Anna Hedh och Jan Andersson samt Veronique de Keyser, Belgien.

torsdag 19 februari 2009

Hårt mot hårt om löntagarnas rättigheter

I veckan lanserade en grupp socialdemokrater, vänsterpartister och gröna ett upprop om löntagarnas rättigheter, mot bakgrund av Lavalfallet, men också mot bakgrund av strejkerna i Storbritannien. Många brittiska arbetare protesterar mot att jobb går till utländska företag som inte följer kollektivavtal och andra viktiga rättigheter.

Uppropets syfte är att dels ställa krav på ändringar i lagstiftningen, så att det ska bli glasklart att man har rätt att ta facklig strid för lika rättigheter för inhemsk och utländsk arbetskraft i samma land - men också tuff strid mot de främlingsfientliga organisationer som försöker utnyttja situationen i sina rasistiska syften. Utländska företag och arbetare är välkomna att konkurrera, men på schyssta villkor.

Vi som skriver på deklarationen lovar nu att bara rösta för en ny EU-kommission som utfäster sig att komma med förslag som kan råda bot på dessa problem.

måndag 16 februari 2009

Anders Borg och Passiva Sverige


Träffade Margot Wallström på hennes IKEA-möblerade kontor häromdagen. Vi diskuterade främst utgivningen av vår bok ”Elitprojekt – nej! Folkets Europa” på engelska.
Margot berättade även om den täta rad av toppmöten globalt och i EU om krisen som nu förbereds.
Mot den bakgrunden kan man inte låta bli att undra vad den svenska regeringen håller på med. USA har just tagit ett stimulanspaket mot krisen som motsvarar 5 % av BNP, Tyskland ett som motsvarar ca 1,5 % av BNP och britterna ett på 1 %. EU-kommissionen har föreslagit att EU som helhet bör gå in med extra stimulanser på minst 1,2 % av BNP.
Den moderatledda svenska regeringen har hittills lagt förslag som – generöst räknat – motsvarar 0,4 % av BNP, en tredjedel av vad EU anser behövs, mindre än fjärdedel av vad tyskarna satsar och inte ens en tiondel av amerikanernas satsning! Och till på köpet bromsar regeringen de förslag till direkta EU-insatser för infrastruktur på 50 miljarder kronor som nu ligger på EU-parlamentets bord.
Är det inte dags att börja ifrågasätta medias svassande för ekonomen Anders Borg och konstatera att han trots sin förmenta sakkunskap har hamnat fullständigt snett? Skattesänkningar i högkonjunkturen, som eroderade statsfinanserna – och passivitet i lågkonjunkturen när insatserna behövs mer än någonsin. Kan det bli mera fel?

lördag 14 februari 2009

Regeringen försvårar för vindkraften

Såg just Mathias Rapps, Svensk Vindkraft, kommentar i Rapport ang problemet med det svenska stödsystemet för havsbaserad vindkraft, som gör det ointressant att ta del av EUs stöd för bl a jätteprojektet Kriegers Flak. Se mera på
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1444582&lid=puff_1444571&lpos=rubrik

Det som dock inte framgick är att deras möjligheter att få ta del av vindkraftstödet inte bara bromsas av bristerna i stödsystemet, utan också av det faktum att den svenska regeringen f n är en av de få regeringar som säger nej till hela EUs stödpaket!!!

tisdag 10 februari 2009

Regeringen halkar snett i el-politiken

Mona Sahlin kritiserade i Ekot i morse regeringens satsning på stora el-kablar till kontinental-Europa.
– Regeringens ambition att nu brassa på med jättekablar från Sverige ner till Europa innebär ett högre energipris i Sverige. Det är inte rimligt, vi har ett behov av att utveckla vår egen elmarknad och vår egen försörjning tillsammans med de nordiska länderna, säger Mona Sahlin.
För detta har hon fått kritik av de borgerliga och el-branschen. -Vi kan inte isolera oss från Europa, säger några. Ett populistiskt utspel, säger Reinfeldt.
Frågan är om det inte är regeringen som har halkat snett. I EU-parlamentets beslut om en gemensam elmarknad betonas att vi FÖRST ska integrera marknaderna på regional nivå, för att SEDAN nå målet "att skapa en konkurrensutsatt europeisk marknad" - citat från walesiska labourkollegan Eluned Morgans betänkande "Den inre marknaden för el".
Att storsatsa på Europa innan vi har nått denna regionala integration, och innan de gamla monopolen på många håll har brutits ner, skulle höja el-priserna. Är det populistiskt att kritisera en onödig höjning av elpriset?
I slutänden bör vi förvisso gå mot en gemensam elmarknad, men det måste göras på ett klokt sätt för att inte leda till bakslag.
Baltikum, då - ska vi inte stödja deras energifösörjning? Självklart - men inte BARA genom kablar för el-import från Norden. Det behövs, men minst lika angeläget är att få fart på mer inhemsk produktion av förnybar energi. En alltför snabb baltisk integrationen i en europeisk elmarknad skulle ju drabba även dem med högre priser.
I kommentarerna har man hört antydningar från en del av dem som alltid hackar på Monas kunnande och kompetens. Men som så ofta var det även denna gång snarare Mona som fick rätt.
Och observera gärna att den kanske vettigaste delen i EUs energipolitik, det paket som nu har lagts fram för tidigareläggning av stora investeringar i vindkraft (Kriegers Flak), och ett första steg mot både uppgradering av el-infrastrukturen i Baltikum och från Norden till Baltikum (Skanled gas och Estlink-2) blockeras nu av den svenska regeringen. Pengarna behövs bättre till skattesänkningar i Sverige, menar Anders Borg.
Så - frågan är verkligen vem som har hamnat snett i el-politiken!

måndag 9 februari 2009

Ska Borg (m) få sabba även EUs krispolitik?

Noterade just att Anders Borg i Dagens Eko säger nej till EUs planerade satsning på energi- och bredbandsinvesteringar bl a i Östersjöområdet.
Det är tragiskt att den svenska regeringen nu försöker föra över sin passiva krispolitik även på EU. Istället för att satsa offensivt på t ex infrastrukturinvesteringar lånar den svenska regeringen till skattesänkningar som mest går till de minst behövande.
EU vill gå en annan väg, som påminner mycket mer om den socialdemokratiska. När det tack vare de höga livsmedelspriserna under 2008 faktiskt blir ett rejält överskott i EUs budget föreslår man att de ska användas – drygt 50 miljarder kronor – för att tidigarelägga viktiga investeringar som ändå behöver göras. Det handlar t ex om att bryta de baltiska staternas energiberoende av Ryssland och istället länka samman dem med övriga Norden, samt rejäla satsningar på havsbaserad vindkraft. Trots att detta kan göras utan att behöva rucka på några budgettak säger Borg & Co nej.
Som socialdemokrater i EU-parlamentet tänker vi göra vad vi kan för att få Borg att ändra sig!

torsdag 5 februari 2009

Bedrövligt djurplågeri

Efter avslöjandet i TV4:s Kalla Fakta i förra veckan om hur gäss plockas levande på farmer i Ungern har jag, kollegan Anna Hedh och tre andra europaparlamentariker, en brittisk socialdemokrat, en slovensk liberal och en brittisk konservativ tagit initiativ till ett uttalande från Europaparlamentet. Vi kräver att EU omedelbart agerar för att stoppa denna plågsamma dunplockning av levande gäss och att EU-kommissionen ser till att alla medlemsländer efterlever EU:s direktiv om skydd av animalieproduktionens djur och inför kontroller och sanktioner mot dem som bryter mot reglerna.

Våra krav är korta och enkla:
"The European Parliament calls on the Commission and the Council
* to take action in order to stop the plucking of live geese immediately.
* to ensure that the member states are enforcing the directive concerning the protection of animals kept for farming purposes and using for this purpose suitable sanctions and control mechanisms.

Kolla gärna även flera pågående FaceBook-grupper och causes på detta tema, bl a från min danske ESP-kollega Dan Jörgensen.

Sumpbäver (myocastor coypus)

Jag vet inte om det beror på den i dessa trakter ovanligt tuffa vintern, men nu har sumpbävrarna i Strasbourg gått upp på land. När man promenerar längs någon av floden Ills många armar i Strasbourg, så händer det - särskilt i skymning och gryning - att man får syn på stora pälsdjur, simmande eller gående nära vattnet.

Första gången jag mötte ett av dessa djur, stort som en mellanstor hund, på min morgonpromenad från hotellet till parlamentet blev jag rätt konfunderad. Var det verkligen en bäver? När jag såg svansen, som mer påminner om en råttsvans, insåg jag att detta var något annat, det såg ut som en jätteråtta! Men en råtta, stor som en cockerspaniel, det kan inte vara möjligt!

Jag gick till annalerna och fann att detta handlar om sumpbäver (myocastor coypus), mer känd för sitt pälsnamn - nutria. Och nu har de alltså gått upp på land. Jag fann bifogade bäverungar betande i en vanlig villaträdgård häromdagen.

söndag 1 februari 2009

Allt mer bisarr krispolitik

Regeringens ”krispolitik”, eller snarare brist på dylik, blir alltmer bisarr. I samband med partiets framtidsdagar i Västerås var det många som ställde krav på stöd till kommuner och landsting, annars kommer snart uppsägningar i välfärdssektorn att spä på den redan höga arbetslösheten. Företrädare för Sveriges Kommuner och landsting gjorde bedömningen att det akut behövs ett tillskott på 10-14 miljarder kronor.
Det märkliga är att regeringen vill gå den motsatta vägen – att ta ifrån kommuner och landsting mera pengar. I alla förhandlingar om nya statliga infrastrukturprojekt kräver man numera att kommuner och landsting ska ta en del av investeringskostnaden. Och det är inga småpengar – siffror i storleksordningen 30-40 miljarder har nämnts.
Alltså – istället för att stödja den lokala och regionala välfärdssektorn plockar man av dem stora resurser för investeringar som egentligen staten ska stå för!
Krispolitiken blir allt märkligare.

fredag 30 januari 2009

Fjuttigt krispaket

Regeringens krisinsatser ifrågasätts alltmer som otillräckliga. Att de skulle vara för stora har jag inte hört NÅGON hävda.
Jag har heller inte sett någon auktoritativ siffra på hur stor regeringens extra-insats mot krisen egentligen är för 2009. 8,4 miljarder sade regeringen själv när man la sitt förslag i december. Sen kom det ytterligare en del pengar 22 januari. Regeringen själv anger att det handlar om totalt 23 miljarder – fast på tre år! Ibland hör vi regeringen tala om en krisinsats på 40 miljarder, men då räknar man in det som kom redan i statsbudgeten i höstas, långt innan krisen på allvar hade slagit igenom.
En sak är klar: Detta är ett av fjuttigaste ”krispaket” något land har lanserat. Bara för jämförelsens skull: Det senaste nationella krispaket jag har läst om handlade om Canada, som satsar 260 miljarder kronor. Skulle Sverige ha satsat motsvarande summor skulle det ha handlat om 60-70 miljarder!
Vi kan inte, säger finansministern, för krisen skapar underskott i statsfinanserna. Men det underskottet har ju regeringen själv orsakat med sina skattesänkningar. Nu verkar det som om man redan i år når de 130 miljarder kronor i sänkta skatter som på Bo Lundgrens tid som moderatledare avvisades som totalt orealistiska!
Den ekonomiska krisen är inte Reinfeldt-regeringens fel, men bristen på åtgärder är det – och krisen i statsfinanserna är helt hemlagad.

tisdag 27 januari 2009

Reinfeldt vägrar söka EU-stöd

Nyligen avgångna s-kommunalrådet i Göteborg, Göran Johansson, min kollega Jan Andersson och jag skrev för några veckor sedan en artikel i Göteborgs-Posten. Vi krävde att regeringen skulle söka pengar från EUs globaliseringsfond för att få mer resurser att hantera uppsägningarna från Volvo och dess underleverantörer.

Vi var något tveksamma när fonden inrättades, men den har fungerat och där finns mångmiljardbelopp för just den typ av situationer som bilindustrin nu genomlider.

Men regeringen gör ingenting! Passiviteten tycks ha blivit något slags mantra: Reinfeldt: "Det finns inga mirakelkurer", "vi kan inte med några snabba politiska åtgärder ta oss ur problemen" - och nu, nej, vi vill inte söka pengar från EU för att stödja bilarbetarna.

Men är det inte så att det är Reinfeldt själv som tror på "mirakelkurer". Vad vi andra än säger återkommer han: "Vänta bara på tredje steget i jobbskatteavdraget!" Fast frågan återstår: Hur kommer det att hjälpa Volvo-arbetarna som i och med avdragets konstruktion får HÖJD skatt när de blir arbetslösa eller förtidspensionerade?

söndag 25 januari 2009

Cynisk Reinfeldt

Statsminister Reinfeldt skrev igår i Aftonbladet om krisen. Han avfärdar alla krav på en mer aktiv politik med att ”Det finns inga mirakelkurer”.

Nej, vem har trott det? Vi har snarare förväntat oss att Reinfeldt & Co skulle vidta tunga långsiktiga åtgärder för att få fart på investeringarna och bromsa utslagningen, inga snabba mirakelkurer. Alltfler politiker och ekonomer över världen anser att risken med att göra för lite är mycket större än riskerna med att göra för mycket. Men inte Reinfeldt.

Direkt falskt blir det när Reinfeldt påstår att jobbavdraget ger mer resurser till välfärden. Sanningen är den motsatta: Allt fler förlorar jobben, jobbskatteavdraget MINSKAR skatteinkomsterna och regeringen säger nej till extra stöd till kommunerna. Ren bluff!

Även Reinfeldt verkar dock inse att det är svårt att nu motivera höjt jobbskatteavdrag med att få ut fler på arbetsmarknaden. Nu handlar det om att skattesänkningen ska underlätta när ”räkningar ska betalas, matinköp göras eller radhuslån amorteras”.

Men det blir ju närmast cyniskt att ge den förmånen bara till dem som har arbete! Är det några som behöver några extra hundralappar i månaden är det väl de som INTE har arbete!

Vi känner alltmer igen den gamla högerpolitiken, som i krisens tid blir allt brutalare.

fredag 23 januari 2009

Sätt tryck på EU-kommissionen i Lavalfrågan!

Frågan om Lavalfallet och löntagarnas rättigheter håller på att bli en avgörande valfråga inför EU-parlamentsvalet 7 juni.

Trots EU-parlamentets tydliga krav har EU-kommissionen meddelat att de just nu inte tänker agera för att ändra EUs lagar för att hantera följderna av EG-domen om Laval. Detta är extra bedrövligt eftersom ansvarige kommissionären, tjecken Spidla, är socialdemokrat. Fast han har aldrig verkat särskilt stark – och frågan är förstås känslig i Tjeckien.

Därför handlar det nu om att sätta tryck på alla som har makt att agera. Först - den svenska regeringen. Arbetsmarknadsminister ”Totto” Littorin har än så länge inte gjort ett skvatt, trots att den statliga utredningen av Claes Stråth tydligt visar att det behövs EU-åtgärder, främst ändringar i utstationeringsdirektivet.

Littorin har skyllt sin passivitet på att han är rädd för att direktivet skulle kunna försämras om vi börjar röra i frågan, istället för att skärpas. Hur skulle det gå till när europaparlamentet måste godkänna varje förändring i utstationeringsdirektivet och redan med nästan 2/3-majoritet står bakom kravet på skärpning? Undanflykter!

Nu är det dags för oss s-politiker och för facket att öka trycket! Vi måste t ex börja diskutera om vi verkligen kan rösta för en arbetsmarknadskommissionär som inte lovar att slåss för löntagarnas rättigheter och principen om lika lön för lika arbete!

Läs s-kollegan Jan Anderssons fylligare kommentar på Europaportalen!

http://www.europaportalen.se/index.php?newsID=38583&page=501&more=1

torsdag 22 januari 2009

Junilistan tar sig vatten över huvudet

Nils Lundgren, Junilistans nestor, trodde sig nog ha funnit partiets nya vinnarfråga när han i Aftonbladet hävdade att ”Svenskt sportfiske hotas av EU” och antydde att hotet skulle gälla röding i Vättern, kräftor i Möckeln och nätfiske i Lule skärgård.
Nu tycks dock den värderade kollegan ha varit ovanligt illa påläst. Förslaget gäller inte insjöar, inte ens skärgårdar, och inte vilken fisk som helst - utan BARA fiske av skyddade överfiskade fiskbestånd på öppet hav.
Risken är väl dock som vanligt att skrönan fastnar i folks medvetande, medan få läser korrigeringen.
Att Lundgren luras behöver ju heller inte innebära att EU-förslaget är bra. Det kanske är yrkesfisket snarare än sportfisket som bör utsättas för skärpt kontroll, och det kanske finns bättre metoder att skapa kunskap om läget än att införa en byråkratisk rapportskyldighet för sportfiskare.
Men uppenbart är att ekon dr Lundgren, trots sina akademiska meriter, inte är att lita på. Se EU-kommissionens klargörande artikel ”Lundgren är ute på djupt vatten” i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4237347.ab

onsdag 21 januari 2009

EU-motståndarnas sista strid?

EU-motståndarna över hela Europa laddar nu inför den sista striden - höstens planerade folkomröstning II i Irland. Frågan är hur svenska EU-skeptiker kommer att agera. För dem är det ju viktigt att få striden att framstå som folklig, gärna lite vänsterinriktad.

Det blir inte helt lätt när nej-sidans främsta affischnamn är folk som Tjeckiens president Vaclav Klaus, mest känd som Östeuropas Thatcher. Nyligen skrev han i Financial Times om att krisen måste bekämpas med skattesänkningar, avskaffade miljöregler, urholkade arbetsrättsregler osv.

Han har nu fått stöd av Polens president, den ungefär lika reaktionäre tvillingen Kacynski, som vägrar skriva på ratificeringen av fördraget trots att hans eget parlament har sagt ja.

Och i själva Irland finansieras nej-kampanjen av den starkt högerinriktade brittisk-irländske miljardären Declan Ganley. Han har gjort sig mest känd som en anti-facklig nyliberal som mest lever på amerikanska militärkontrakt, och som nu är på väg att starta ett europeiskt högerinriktat nej-parti inför Europavalen - Libertas.

Detta kan bli lite svårt för Sören Wibe och Lars Ohly. Folkligt? Vänster? Hmmm.

tisdag 20 januari 2009

Frågetecken för Obama

När alla hyllar Obama, och flödar över av förväntningar må det väl vara mig tillåtet att gå emot strömmen och peka på några orosmoln - utöver de självklara, som den ekonomiska krisen etc:
* Var står egentligen Obama när det gäller handel och protektionism? Detta var väl det enda politiska område där jag kände mer sympati för McCains öppnare linje än för demokraternas traditionellt mer protektionistiska. Under mer normala förhållanden tror jag att man kunde ha betraktat Obamas relativa protektionism mer som valtaktik och oro för att stöta sig med facket än ideologisk övertygelse. Men i det krisläge vi befinner oss idag kommer trycket att vara enormt på att "skydda amerikanska jobb".
* Var står Obama i Mellanösternkonflikten? Han har redan signalerat en mer aktiv linje än Bush. Men orkar han stå emot den oerhört starka amerikanska Israellobbyn, och sätta press på Israel att ta seriöst på en förhandling som kan tvinga dem att backa från bosättningarna, upphöra med ockupationen av Gaza och gå in i en serös diskussion om framtiden för östra Jerusalem?

Jag gläds med alla andra under denna fantastiska installationsdag, och ser fram emot nya retoriska mästerverk. Men trots allt gnager en viss oro inför alltför högt uppdrivna förväntningar.

söndag 18 januari 2009

Slut på EU-motståndet?

Än idag beskrivs svenska folket som EU-skeptiskt. Det blir allt mindre sant. Enligt SCBs senaste undersökning, som mätte opinionen i nov 2008 har svenska folket aldrig varit så EU-positivt som nu. Även bland kvinnor, som förut varit mer EU-skeptiska, är det idag en stark majoritet för medlemskapet – 51 procent för, bara 21 procent emot. Och bland alla svenskar 55,6 % mot 20,6 %.

Det kan bli tufft för de partier som konkurrerar om väljare bland EU-motståndarna – vänsterpartiet, sverigedemokraterna, junilistan etc.

Se hela materialet på:
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____27403.asp

Rätt att peta Sacrédeus

Kristdemokraterna kickade ut den högerkristne EU-motståndaren Lennart Sacrédeus från valsedeln till Europaparlamentet. Det var klokt, för Sacrédeus står så nära den amerikanska kristna extremhögern man kan komma i Sverige, och det är nog inte den profil Göran Hägglund vill ha på sitt parti.
Vi som känner Sacrédeus från hans tidigare period i Europaparlamentet förstår också kd. Sacrédeus gjorde sig då mest känd för att resa så billigt som möjligt för att kunna stoppa maximalt med pengar i egen ficka. Vi andra ägnade oss åt att slåss för att ändra det knasiga reseersättningssystemet – och lyckades! Enligt tidskriften Fokus hade Sacrédeus i fjol 4,8 milj kr i förmögenhet - uppenbarligen en man som vet att förvalta sitt pund.
Sen kan man ju undra hur klokt det är att som kd toppa listan med tre rätt okända politiker och sen ha betydligt mer kända politiker som Alf Svensson och Inger Davidsson längre ner på listan. Hur ska kd kunna förhindra att väljarna kryssar in den populäre Alf Svensson, trots att han uppenbarligen inte vill? Vi kanske får se den första anti-krysskampanjen – ”Alf: Snälla, kryssa INTE mig!”

torsdag 15 januari 2009

Hökmarks högerpolitik

Moderaternas argumentationsnivå i EU-frågor närmar sig botten. M-ledaren i EU-parlamentet Gunnar Hökmark sprider nu artiklar runt om i landet där han dels frågar vad (s) har emot jourläkare, dels påstår att vi svenska sossar "kör över" en 100-årig tradition av kollektivavtal.
Frågan är om Hökmark inte vet vad han talar om, eller om han medvetet spekulerar i att läsarna inte kollar fakta.
Debatten gäller EUs arbetstidsdirektiv. En stor majoritet i Europaparlamentet inklusive en hel del borgerliga, sa nej till ministerrådets - och bl a den svenska moderatledda regeringens - linje i arbetstidsfrågan.
Nu försöker Hökmark få det till att vi skulle vara emot läkarnas intressen, trots att s-linjen har starkt stöd av alla fack, inkl läkarnas. Han försöker också få det till att vi skulle vara emot kollektivavtal, vilket är rena båget. Parlamentets beslut UNDERLÄTTAR för att anpassa reglerna genom nationella kollektivavtal. På den punkten råder ingen skillnad mellan Hökmarks och vår linje. Skillnaden är att om man inte lyckas träffa avtal så ska utgångspunkten för jourtid utanför hemmet vara att den ska räknas som arbetstid, medan Hökmark stöder arbetsgivarlinjen - att jourtid, även om den måste spenderas på arbetsplatsen, ska vara obetald.
Den andra viktiga frågan gäller att vi vill fasa ut den möjlighet som finns för individuella undantag (opt-out) från 48 timmarsveckan. Nu kan en löntagare komma överens med arbetsgivaren om att regelmässigt jobba 60-65 tim-veckor. Man kan bara ana vad det innebär när internationella företag i krisen ska avgöra var de ska dra ner produktionen, om de som en del av förhandlingarna skulle kunna sätta tryck på löntagarna att överge 48 tim-veckan!
Nej, Hökmark - vi står för klassisk socialdemokratisk politik, precis som Du för klassisk högerpolitik.

onsdag 14 januari 2009

Skakigt tjeckiskt ordförandeskap

EU-parlamentet fick idag uppleva första framträdandet av det tjeckiska ordförandeskapet. Premiärminister Topolanek från högerpartiet ODS presenterade sitt arbetsprogram. De har sannerligen hamnat i hetluften från dag 1 med tanke på både gas- och Gaza-kriser. Vad gäller Gaza agerar Sarkozy som om han fortfarande vore EU-president, och lika bra är nog det - för tjeckernas inställning väcker många frågetecken. Utrikesministern, prins Karel Schwarzenberg, började nämligen det tjeckiska ordförandeskapet med att försvara Israels Gaza-krig.

Nyligen sade också presidenten Vaclac Klaus i Financial Times att han anser att den ekonomiska krisen borde få EU att luckra upp eller avskaffa sina regler om arbetsmarknad, miljö och hälsa - och han togs i försvar av premiärminister Topolanek i parlamentet idag!

Topolanek meddelade vidare att han var för Lissabonfördraget (som hans president är emot), trots att han anser att det är sämre än det nuvarande Nice-fördraget, samt att EUs politik i fortsättningen borde vara liberal-konservativ.

Hur ska detta sluta? Vi har i alla fall en del att slåss emot i den kommande Europavalkampanjen!

tisdag 13 januari 2009

Stoppa EUs snusförbud!

Den svenska regeringen har dragit igång en ny kampanj för att släppa snuset fritt i EU. Det tycker jag att de gör rätt i - men jag är något skeptisk till deras sätt att argumentera. För den moderatledda regeringen och handelsministern Ewa Björling (m) verkar detta bara vara en handelspolitisk fråga, och så argumenterar numera även Swedish Match. Men att göra detta bara till en fråga om diskriminering av ett svenskt företag tror jag är farligt.

Det tunga argumentet som jag vet att många regeringar och många inom EU lyssnar till är att snuset faktiskt är en avgörande orsak till att så många färre svenskar - särskilt män - dör i rökrelaterade sjukdomar, främst lungcancer. Att mot den bakgrunden förbjuda snus, men fortsätta tillåta cigarretter är naturligtvis rena snurren. Av svenska män röker idag bara 12 procent, en unikt låg siffra, och självklart är snuset en avgörande förklaring. I en vetenskaplig brittisk rapport 2008 visade man att snus jämfört med rökning reducerar hälsoriskerna med över 90 procent - och det svenska snuset är klart bäst.

Så - slåss för att släppa snuset fritt i EU, men gör det med rätt argument!

söndag 11 januari 2009

Allt mer absurt krig!

Israel medger nu att det var en felriktad raket som träffade den skola där 39 civil dog - men verkar därefter bara rycka på axlarna och gå vidare. Idag bombades en av Svenska Kyrkans sjukvårdskliniker, som Israel väl visste var en sjukvårdsklinik. Nonchalansen mot folkrätten blir alltmer absurd.

Jag får nu löpande bilder pr mejl från vänner i Gaza som är förfärande. Vad gör den svenska regeringen, nu en del av EUs trojka, för att få stopp på övergreppen? Inte ett ord av kritik mot Israel på varken Carl Bildts blogg de senaste dagarna, eller på regeringens hemsida. Skamligt!

lördag 10 januari 2009

Margot Ws avgångsvederlag

Jag trodde ärligt talat att det skulle bli mera storm när det avslöjades att Margot Wallström kan få 5 miljoner kronor i avgångsvederlag under tre år, men det verkar ha lagt sig rätt snabbt. Det kan möjligen bero på att människor är luttrade. Fem miljoner på tre år för en internationell toppolitiker låter inte så märkvärdigt jämfört med de mångdubbelt högre fallskärmar vi har sett i näringslivet, särskilt inte när det framgår att andra inkomster kommissionären får under tiden räknas av mot beloppet. Och skulle man väga in den nytta Margot Wallström har gjort med sitt pionjärarbete för nya kemikalielagar i hela Europa och för Kyotoprotokollet, så har hon gjort betydligt mer nytta för pengarna än de finansmatadorer som får det mångdubbla.
Men visst är det orimligt höga löne- och pensionsnivåer, inget snack om saken. Frågan är om de som faktiskt skulle kunna göra något åt det, nämligen regeringen, kommer att agera. Det är nämligen ministerrådet, dvs regeringarna, som beslutar om detta. Och om nu - som det ryktas – regeringen tänker låta Carl Bildt efterträda Margot Wallström lär de väl inte vilja urholka hans framtida förmåner.
Det går nämligen att ändra på den här sortens ersättningssystem, det vet vi i Europaparlamentet. Från och med nästa mandatperiod har vi tagit bort de orimliga reseersättningar som bygger på schablonbelopp som är mycket högre än de reella resekostnaderna, och som många stoppar i egen ficka. Vi svenska socialdemokrater avsätter överskotten till en fond som vi använder för att bjuda in grupper av människor som annars inte skulle ha råd att åka på studieresa till EU. Vi fick också slåss för – och lyckades - se till att de länder som så vill får beskatta parlamentarikernas arvoden med vanlig nationell skatt, inte bara med låg EU-skatt. Så blir det också i Sverige.

fredag 9 januari 2009

En skam för Israel!

Hej! Nu drar jag igång min blogg, som mest kommer att handla om Europafrågor, men också en del annat.

Idag tror jag allas tankar går till Gaza. För oss som har varit där - jag var där i maj - är det fullkomligt obegripligt hur israelerna kan göra det de gör. I praktiken bombar man rätt in i ett överbefolkat ghetto, där nästan en miljon människor bor i Gaza City, instängda utan någonstans att ta vägen. Tesen om det "kliniska kriget" där man bara attackerar Hamas-militär har visat sig än mer falsk nu än när den lanserades av amerikanerna i Irak. FN-skyddade skolor, sjukhus, FN-personal, civilbefolkning - allt träffas. Igår framgick det t o m att de flesta israeliska offren dödats av israelerna själva, därför att man inte kan se skillnad på byggnader som hålls av Hamas och sådana som just har intagits av israeler.

Det är en skam för Israel, och särskilt för det israeliska labourpartiet att man medverkar i detta!